En lördag i september 2014 besökte representanter för Svenska Pocherakademien sin italienska motsvarighet, “Gruppo Fermodellistico e Feramatoriale” (grundad 1992), i Trento.

Föreningen har sin lokal i stationshuset i Trento med en stor utställning av modeller tillverkade av Arnaldo Pocher och en större modelljärnväg med modeller, huvudsakligen från Rivarossi.

Värd för besöket var den entusiatiske Pietro Merlo. Pietro förevisade alla faciliteter i stationshuset; tågledningen för den nyrestaurerade smalspåriga lokalbanan och det nya och gamla ställverket för stationen i Trento.

På söndagen besöktes Arnaldo Pochers dotter Maria-Pia och hennes man Adelmo Canali i Scalenghe utanför Turin. Även här fick vi ett överväldigande vänligt mottagande och ett mycket givande möte som genomfördes med hjälp av tolk.

Maria-Pia berättade om Arnaldos bakgrund med påbörjad konstutbildning och senare utbildning till gravör. Hon visade även hans dagböcker från 1930/40-talet som var illustrerade med fina teckningar.

Huset var fullt av tavlor, teckningar och modeller, såväl prototyper som serieproducerade, ur Arnaldo Pochers produktion. En intressant detalj från firmans tidiga år var att den räls som då tillverkades i stor utsträckning monterades för hand av Maria-Pia.

Sammanfattningsvis var det två mycket givande dagar som gav en hel del bakgrundsinformation om Arnaldo Pochers verksamhet både före tillverkningen av de för oss välkända svenska modellerna och vad som hände efter att Rivarossi tagit över verksamheten.

Läs mer om besöket i Pocherbulletinen nr 6.

 

Arnoldo Pocher och några modeller ur hans produktion.

 

Akademins stol nr 2 diskuterar Arnaldo Pochers livsverk med sin italienske kollega.

 

Några exempel på Pochers fina vagnar 

 

Det fanns även modeller från Arnaldo Pochers senare produktion under varumäket “ARPO” 

 

Den italienska föreningens modelljärnväg

 

Pocherbulletinen nr 4 studeras av (från vänster) Pocherakademins stol nr 1 Jan-Erik Heikefelt, Maria-Pia Pocher, Adelmo Canali och tolken Franco Verzetti

 

Maria-Pia Pocher och Adelmo Canali