Pochers vackra ”Wagon de l´Armistice” eller ”Vapenstilleståndsvagnen” som den kallas på svenska har en mycket intressant verklighetsanknytning. Det var nämligen i denna vagn som två berömda vapenstillestånd skrevs under. Det första när Tyskland kapitulerade i det första världskriget 1918 och det andra 22 år senare.

Den ombyggda restaurangvagnen från Compagnie Internationale des Wagon Lits (CIWL) med nummer 2419) användes båda gångerna som mötesplats för fredsförhandlingarna.

.  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .   .  .  .  .  .  .  .  .   .  .  .  .  .  .  .  .   .  .  .  .  .  .  .  .   .  .  .  .  .  .  .  .   

Klockan 08:00 på morgonen den 8 november 1918 stod vagnen uppställd på ett spår utanför den lilla staden Compiègne i norra Frankrike. Den tyska delegationen som skulle ta emot villkoren för kapituationen togs emot av fältmarskalken Ferdinand Foch och under de följande tre timmarna fick de ta del av de oerhört hårda fredsvillkoren, uppdelade i 35 huvudparagrafer. Tyskarna fick 72 timmar på sig att godta eller förkasta villkoren, alltså fram till den 11 november kl 11:00.

Efter denna historiska händelse hamnade vagnen på ett armémuseum i Frankrike. Men dess historia tar inte slut där.

Omvända roller
I början av maj 1940 inledde Hitler ett blixtkrig mot Frankrike som var tvugna att ge upp efter bara en månad . Hitler med sitt sinne för propaganda var inte sen att att plocka fram den gamla CIWL-vagnen ur museet och placera den på samma stickspår i Compiegneskogen som den stått på 22 år tidigare. Den 22 juni 1940 fick fransmännen utstå förnedringen att skriva på kapitulationen.

Vagnen togs sedan till Berlin som krigstrofé där den under en vecka ställdes upp framför Brandenburger Tor för att fira Tysklands seger. Därefter ställdes den undan på någon av stadens bangårdar.

1944 evakuerades vagnen till Thüringen i före detta DDR. Först till byn Ruhla och senare via Gotha till ammunitionslagret i Crawinkel.

Där förstördes (sprängdes?) den av SS i mars 1945, just innan de amerikanska trupperna anlände. Vissa tror att Hitler beordrade förstöringen för att vagnen inte åter igen skulle kunna användas för att skriva under ytterligare en kapitulation. Den här gången åter igen med Tyskland som förlorare.

Det har tydligen hittats rester av vagnen i Crawinkel, vilket denna tyska sida berättar om:

http://www.eberhardt-pfeiffer.de/Salonwagen.html

Där kan man läsa om en lärare i byn Ohrdruf som hittat både vittnen och rester av vagnen. En man hade kvar ett av vagnens emblem, en annan en tallrik och ytterligare andra hade hittat handräcken från vagnen.

Vittnen i Crawinkel påstår att SS tände eld på vagnen men att vagnen inte förstördes helt. Underredet transporterades till Schadwagenpark des Reichsbahnausbesserungswerkes (RAW) i Gotha där det byggdes om till en arbetsvagn för att frakta syrgasflaskor.

Vagnen användes därefter ända fram till mitten av 80-talet. 1986 skrotades den för gott.

Pochers ”Wagon de l’Armistice” modell kom 1957.